olaswing

Jag har en dotter som heter Jenny och som bor i Göteborg.

Så vi träffas inte så ofta.

Det var annorlunda när hon gick i skolan.

Då spelade hon fotboll, vilket hon började med som åttaåring.

När hon spelat några år så fick jag frågan om att bli ledare för hennes lag.

Svaret blev ja men jag behövde hjälp av en tränare.

Tränaren fanns och vi inledde ett samarbete som varade i många år.

Många roliga minnen och många medaljer blev det.

För att inte tala om alla reser.

Vi var i Skövde och där blev vi vinnare av hela turnering,

Jenny har varit med om att vinna den två gånger plus ett silver ett år.

Sedan var vi uppe i Stockholm, där blev vi trea i en stor innomhusturnering.

Detta trots att dom hade lite lustiga regler som vi fick veta under turneringen.

Vi hade säkert vunnit den annars.

Våran egen klubb hade också en stor turnering men där blev vi alltid tvåa.

Men vi van ju förstås en massa andra turneringar och serien det sista året som jag var ledare för laget.

Jenny var en tuff spelare som började i målet och fortsatte framåt.

Hon avslutde som annfallare.

Jag har pratat med en del före detta motståndare till henne,

dom säger att det gjorde ont att möta Jenny.

Fast hon var aldrig otjyst men hon var tuff.

Ja det var en rolig tid men man glömer lätt dom tråkiga minnena.

Många av tjejerna gick ganska långt upp i seriesystemet.

Det var lite om idrottsminnen med min äldsta dotter.

Jag har en till som också har idrottat, mer om det senare.

Ha en bra dag.

Olaswing